De oenigas marsch i måndags

Häromdagen, i måndags, demonstrerade återigen ”oppositionen” i Sankt Petersburg. Mötet skulle ske klockan 17:00 i närheten av metrostationen Plosjtjad Vosstanija. Eftersom jag slutar först klockan 16:20 på måndagar fick jag ta metron för att kunna komma dit till utsatt tid.

Vid metrostationen, nästan en kvart innan utsatt tid, var det enda tecknet på något demonstrationen två personer utrustade med en halvdålig megafon med vilken de försökte bjuda in folk till ”de oenigas marsch” med tillhörande anvisningar om vart den skulle äga rum, samt fem poliser som höll dessa två personer sällskap. Efter att ha gått en liten bit i riktning mot ”БКЗ октябрьский” börjar det dock bli tätt med poliser och polisfordon, och efter att ha gått en sväng runt byggnaden kommer jag slutligen till fjärde sovjetgatan där samlingen tycks äga rum.

Till skillnad mot förra demonstrationsförsöket verkar de denna gång kunnat komma överens med stadsledningen om en marschväg, och mängder med organisationsflaggor är i luften. Även flaggor (om än något modifierade) från det numera återigen förbjuda nationalbolsjevikiska partiet. En politiskt väldigt märkligt organisation som jag har minst sagt svårt att förstå att någon vill samarbeta med. Eller för den delen svårt att förstå att de i väst som hyllar "den demokratiska oppositionen" inte påtalar det obehagliga i att deras förkämpar samarbetar med nazistalinister.

Marschen började åtminstone gå omkring 18:00 och gick längs med fjärde sovjetgatan i riktning mot Tjernysjevskaja-parken. Poliserna stod på linje vid och blockerade vägen till varje tvärgata, skulle någon nu vilja ansluta sig till marschen skulle det inte vara helt enkelt. Slagorden varierade mellan bland annat ”Это наш город” (Detta är vår stad), ”Револьюция” (Revolution), ”Нам нужна другая Россия” (Vi behöver ett annat Ryssland), "Руссия без Путина" (Ett Ryssland utan Putin). Utan att komma ihåg hur de lyder på ryska var det också slagord om hur de inte var slavar, om hur folket ska få allt makt, om frihet till någon person och något om Putin och Magadan som jag inte lyckades förstå.

Tjernysjevskaja-parken var passande nog omgärdad av staket, i vilket det fanns ett fåtal öppningar. Polisen kunde alltså utan problem kunde stå i klungor vid varje öppning. Då det inte verkade så lockande att ensam gå genom någon av polisansamlingarna som utgjorde utgångarna från parken stannade jag trots minusgraderna kvar och lyssnade på talen.

Det var väl ungefär där man upptäckte att det har sina nackdelar att alltid surfa utan bilder. Man lär sig inte känna igen folk, vilket kanske hade kunnat göra det hela lite intressantare. Nåväl. Talarna, oavsett vem som nu var vem, talade allihop på i stort sätt samma tema. Om hur valet saknade val (”Jag röstade inte”, var apropå det också ett populärt slagord), de pratade om hur de för precis ett år sedan hållit den första ”de oenigas marsch” på Nevskij Prospekt, om hur Ryssland har en stolt historia på det ena å det andra sättet, och hur Ryssland skulle bli fritt och demokratiskt, några läste dikter, en låt framfördes (jag läste i någon tidning att med medlem av ”DDT” uppträdde där, så det kanske var han).

Eftersom det under ungefär hela marschen var för mörkt för att ta några vettiga fotografier, och nu var det definitivt för mörkt för att fotografera ö h t, roade jag mig också med att filma (så gott det nu gick att göra på långt avstånd) några tal/talare.