Ajajajajaj

Ganska ont gor det i alla fall. Framforallt mentalt. Har nu blivit 560 rubel och ungefar 1-2 cl blod fattigare. Men imorgon blir jag formodligen ett intyg pa avsaknad av HIV-antikroppar rikare. Vilket sedan utgor en av manga faktorer som ska leda till visumforlagning (dvs. langre an de 90 dagar som nu ar beviljade).

Att ta ett blodprov var i alla fall ganska obehagligt, for den som nu trodde annat. Forst gick det inte sa bra for dem. Den ena kvinnan stack in nalen i min arm och pillade med den och hade sig. Stack in nalen lite langre in, lite kortare, lite ar vanster, lite at hoger o.s.v, men fick inte ut sa mycket blod som hon onskade. Den andra kvinnan kom till undsattning och de bad mig att inte spanna handen, att spanna handen, tog bort remmen om min arm, satte tillbaka den, undersokte om nagot var fel pa sprutan, och slutligen efter lite mer omkringrorande med sprutan gav de upp.

Den ena av kvinnorna studerade da min andra arm, och sedan upprepades proceduren. Satta pa ett rem om armen. Omvaxlande spanna och inte spanna, spanna, sticka in nalen, slappna av. Denna gang gick det dock battre, eftersom de nastan direkt fick onskad mangd blod in i provroret.

Det gjorde i alla fall inte speciellt ont, forutom att det totalt kanske fyra ganger stack till. Men aven om det inte gor ont, kanns det ratt obehagligt att kanna/se hur de pillar med en spruta i armen.